Med tillstånd från Ingrid Andersson lägger jag ut denna artikel

Markera och spar den gärna! En bra artikel att ha till hands när våren och betestiden kommer. Det är inga bilder med då det lätt kan bli fel bild till fel växt, googla på växterna och sök info!

Bodil

Utdrag ur VETERINÄR 64 RIDSPORT NR 15/2005VETERINÄRKONTROLLEN

Livsfarliga växter i hagen!

Förgiftning och allergi kan ge diffusa symtom

Av vet Charlie Lindberg,

ATG:s Hästklinik, Malmö/försäkringsveterinär

Agria

och Ingrid Andersson

NÄR BETET BÖRJAR TRYTA händer det att hästar smakar på växter som de annars ratar. Det är
en vanlig missuppfattning att hästar "vet" vilka växter som är giftiga och därför undviker dem.
Däremot har giftiga växter ofta en frän smak och/eller obehaglig doft, vilket gör att hästarna
undviker dem. Men bara så länge det finns tillräckligt med gräs! När en häst väl har börjat
smaka på en växt med udda smak, är det vanligt att den blir beroende av den och äter så mycket
den kommer åt.

Vi har tidigare berättat om en fjordhäst som blev så förtjust i renfana (Tanacetum vulgare) att
den föråt sig, med kraftig leverpåverkan som följd. Det krävdes en massiv veterinärvårdsinsats
för att rädda livet på den. Var därför observant på om någon häst ensidigt verkar beta av ett
visst växtbestånd.

MÄNNISKOR OCH DJUR reagerar olika på växter - en växt som beskrivs som ofarlig för männi-
skor kan vara dödlig för en häst. Så är det bl a med stånds, som vi ofta nämnt i denna spalt. Det
finns en rad varianter av detta släkte, varav de allra flesta anses mycket giftiga för hästar.
Tyvärr är det svårt att hitta bra information på svenska om vilka växter som är giftiga för
hästar. På engelska och tyska finns däremot flera böcker som handlar om just detta och man
presenterar sammanlagt ett 70-tal växter som är mer eller mindre giftiga. Här nedan följer ett
urval av dem som är dödskallemärkta i de engelska "A guide to plants poisonous to horses" och
"All about poisonous plants" samt tyska "Was mein Pferd nich fressen darf". I "Nordisk Flora"
eller annan informationskälla (t ex Internet) kan man hitta bilder på växterna samt uppgifter om
förekomsten i Sverige. En sökning på det latinska namnet på Internet brukar ge god
information.

FÖLJANDE VÄXTER ÄR DÖDLIGA och blir ännu giftigare i torkat tillstånd. De bör alltså
inte ingå i hö eller slås i beteshagen

• Stånds (Senecio jacobaea) heter på engelska ragwort. Varje år skrivs en rad artiklar i engelsk

fackpress om vikten av att gräva upp dessa plantor och bränna dem med rot och allt. Ridsports
redaktion har även kontaktats av gästande engelsmän som uttryckt sin förvåning över att
svenska hästägare inte tycks inse hur farlig den är, utan bara låter den stå. Stånds växer vild i
hela Sverige utom i Norrlands inland. Den är ganska ovanlig, men kan förekomma i stort antal
på vissa håll, och växer på sandig gräsmark, vid vägkanter och skogsbryn. Den kan bli ca en
meter hög och har gula, ganska täta kvastlika blomkorgar i toppen. Stånds blommar i juli-aug,

men kan fortsätta att växa under milda vintrar. Till släktet hör även bl a vattenstånds(Senecio
aquaticus), stenkorsört (Senecio squalidus) och korsört (Senecio vulgaris) som alla betraktas
som giftiga. Förgiftning leder nästan till hundra procent till döden, men det kan ta flera
månader innan symtomen börjar uppträda. Giftet förökar sig inne i hästens kropp och angriper
levern. Bland symtomen anses det mycket typiskt att hästen vacklar omkring som om den vore
drogad, pressar huvudet mot väggen eller trycker det mot marken samt att den tappar aptiten.
Stånds i hö anses som den vanligaste förgiftningsorsaken.

 Stånds är en av de giftigaste växterna och orsak till många hästars död.

• Fingerborgsblomma (Digitalis purpurea) känner de flesta igen utseendet på. Detta är en av

de växter som hästar kan få smak för om de väl börjat äta av dem. Hela växten är giftig och
innehåller minst sex olika gifter. Störst risk för förgiftning är om växten kommit med i höet
samt på våren om hästarna äter bladrosetterna. Förgiftning visar sig ganska långsamt med
allmänpåverkan, sedan kraftig svettning och avtagande puls, medvetslöshet och död.

• Fräken (Equisetum spp.) och örnbräken (Pteridium aquilinum) kan ge akut B1-vitaminbrist

med vinglighet, förhöjd puls och muskeldarrningar som följd. En häst som inte kommer under
behandling dör i kramp.

• Sprängört (Cicuta virosa) har ett giftigt rotsystem. Den trivs i våtmarker och i samband med

dikning eller grävning kan rötterna komma i dagen och torka. Det krävs bara en liten mängd för
att döda en häst, varför det är viktigt att forsla bort alla uppgrävda växtdelar. Samma sak gäller
odört (Conium maculatum) som innehåller koniin och ger förlamning av andningsvägarna
inom några timmar efter förtäring.

BUSKAR OCH HÄCKAR.

Sommar betyder trädgårdsarbete för många! Se till att hästarna inte kan komma åt kvistar från
häckklippning och buskbeskärning. Många av våra vanliga buskar - som även används i
hästmiljöer, runt ridbanor etc - är nämligen giftiga, särskilt när de torkat någon dag. Till dessa
hör liguster, rhododendron, gullregn, tuja, olika robiniaarter, buxbom och järnek. Därtill
kan läggas idegran som anses som en av de allra giftigaste buskarna/träden i Europa. Barr och
bär är särskilt giftiga vintertid och det räcker med ett par hundra gram barr för att döda en häst.
Döden inträffar snabbt efter förtäring. I de fall man lyckats rädda någon häst

som ätit idegran, har det varit tack vare att man genast upptäckt vad som hänt och avlägsnat
tarminnehållet.

FLER VÄXTER ATT SE UPP MED.

Utöver den ovan nämnda falsk palsternacka kan även munkhätta (Arum maculatum) ge
problem både vid beröring och intagande. Johannesört (Hypericum perforatum) och
smörblomma (Ranunculusacris) är två växter som är mycket vanliga i betesmarker. De är inte
dödskallemärkta, men ska ses som potentiella risker. I förhållande till förekomsten inträffar få
fall av förgiftning, men dödsfall har förekommit i England.

Om hästar drabbas av fotosensibilitet (svullnad och blåsor på opigmenterade delar av kroppen)
bör johannesört has i åtanke. Blombladen innehåller pigmentet hypericin som gör hästen över-

känslig för ljus. Hypericin finns kvar även i torkad johannesört, men i lägre grad. Kraftig
salivering och inflammation i munnen kan ha orsakats av stort intag av smörblomma. I torkat

tillstånd försvinner det aktiva giftet ur smörblomman, så den är riskfri i hö. Alsikeklöver
(Trifolium hybridum) ser ut som ett mellanting mellan rödklöver och vitklöver och odlas som
vallväxt, men kan även växa vild. Växten trivs på bördig ängsmark och kan förekomma i
mycket stora mängder på vissa platser under gynnsamma betingelser. Hästar som äter dem kan
få fotosensibilitet, svullna läppar, svullna ben, feber, gulsot, kolik och onormala levervärden.
Behandlingen består i första hand i att hästarna tas bort från hagen och att de i det akuta skedet
medicineras med antibiotika och kortison.

DE OVAN UPPRÄKNADE symtomen är typiska inte bara för överkänslighet mot alsikeklöver,
utan är vanliga vid flera former av växtförgiftning. Andra symtom som kan förekomma är
muskeldarrningar, vinglighet och diarré. Om hästarna visar sådana symtom under betesgång,
finns det alla skäl att se över växtligheten i hagen och kontrollera vilka växter som finns där.

Utdrag ur VETERINÄR 64 RIDSPORT NR 15/2005. Återges med författarnas tillstånd.